totilollolbobakoka

minns tillbaka till min barndom då jag knäckte koden till det språk mina å alla andras föräldrar tog till när de inte ville att man skulle förstå vad de pratade om.

rorövovarorsospoproråkoketot

eftersom jag lärt mig de fina ramsorna om vokaler och konsonanter som min lågstadielärare fru kragsterman illustrerat för oss blev rövarspråket en lätt match när jag väl listat ut hur det funkade.

hård som klippan kall och grå, klingar  a, o u och å. =hårda vokaler

mjuk som vågorna på sjö, dansar e, i, y, ä och ö =mjuka vokaler

mitt minne är skumt. jag minns inte ett enda historiskt viktigt årtal, inga kungar eller drottningar trots ett oändligt intresse under historielektioner…men ramsor om vokaler å sånger om ordklasser minns jag hur lätt som helst. kanske finns det nån mening med det. har dock inte kommit underfund med den ännu.

bjuder på substantivsången som jag minns var min favoritsång vilket jag även fyllde i under ”favoritsång” i mina vänner-böcker under lågstadiet.

 ”substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring, substantiv är saker och grejer, till exempel killar och tjejer”

puh. att man inte hade bättre musiksmak än så. jag skäms.