tommy forever

facebook har de senaste två veckorna tagit mitt hjärta med storm. lite på gränsen till obeskrivbar känsla då man stöter på en efter en från ens barndoms olika stunder. men kanske är en av höjdarna ändå att jag äntligen funnit att jag inte är ensam.

sedan jag var inne i mina pippi-år som barn har jag fascinerats över det så kallade skratt som klingar ut från ”tommy å annica-tommys” mun. nuförtiden besöks youtube av mig oftare än oftast…endast på grund av min älskade tommy.

ps- kan tillägga att jag under mellanstadiet gjorde allt för att kunna börja skratta som denne gudomligt charmante gosse men jag kom inte ens i närheten. tommy är en stjärna. i mina ögon en världsstjärna. ds