sista gräsadagen

det sista dygnet som gräsa är här. för den här gången. det må vara tungt att säga adjö men jag undrar varför avsked är så svårt för verkligheten som gräsa är inte svår alls. för detta har jag ju självklart att tacka vänner såsom maugdauhlhejnau, jauuuhn, bejjatrejs, ävvelejhnah, friiijdau, täuhräjs, syster äumheläjj å alla er andra som förgyllt mina gräsadagar. ljuva. fnittriga. galna. betapetiga å inte alls sådär ensamma.

mera gräsadagar åt folket. men nu får det bövelen räcka för mig en tid för här skall stockholmas med självaste gräsets gräs.

ps. funderar på att ändra stajlen på bloggen. vad tycker ni läsare, är det klokt, läge, oläge eller vad? ds

här har ni en bild att njuta av tills jag är åter. ca tisdag. bild är förresten ett lite klent ord, konstverk är mer riktigt ty denna man går ju inte av för hackor. skåda ernst, dröm om sommar å libbstickor som tittar er i ögonen.